Julen er en tid for tradisjoner, for å være sammen og å skape gode minner som varer livet ut. Men for de aller minste kan julemagien ødelegges av de voksnes alkoholbruk. 90.000 barn i Norge vokser opp i hjem der mamma eller pappa drikker for mye alkohol, og julaften kan være ekstra vanskelig.

Hvert år får Av-og-til høre historier fra mennesker som i dag er voksne, men som opplevde at mamma eller pappas alkoholproblemer ble deres problem i oppveksten. Her kan du lese noen av juleminnene, som de helst vil glemme.

De vonde minnene har ført til noe godt

Mamma var alkoholiker. Noen ganger drakk hun hver dag, andre ganger bare i helgen, på helligdager eller i ferier. Det fantes alltid en unnskyldning for å drikke alkohol. 

Julen var intet unntak. 

Jeg gledet meg alltid til jul. Forventningene kriblet i magen. Men det hvilte en skygge over julekvelden. 

Det startet alltid under forberedelsene til julemiddagen. Mamma hadde brygget seg øl, og i kjøkkenskapet stod et litermål klart til å nippe av. Hun stakk hodet inn oftere og oftere i løpet av formiddagen.

Da klokken slo 17.00, kom Sølvguttene på TV. Da var hun allerede påvirket av alle turene inn i kjøkkenskapet, og ble veldig emosjonell under innslaget. 

Da middagen kom på bordet, kom også juleøl og akevitt. Det var da helvetet startet. Og jeg visste at resten av kvelden var ødelagt. Man kom seg alltid gjennom julegaveåpning. Og kakene i etterkant. 

Men kvelden ble mer og mer urolig for min del. Jeg visste hva jeg hadde i vente. Jeg gikk likevel å la meg, like håpefull om at natten skulle bringe ro. 

Det gjorde den ikke. 

Vold, fyll og spetakkel fylte natten. Jeg ble ofte den som måtte gå imellom de voksne. For å beskytte mamma. Jeg var også den som måtte løpe til naboen å ringe politiet. 

Alle de vonde minnene har allikevel ført med seg noe godt. Jeg rører ikke alkohol. Og min datter får alt det jeg aldri fikk, nemlig trygghet, forutsigbarhet og ekte juleglede og julestemning. 

Sammen skaper vi forventninger og hyggelige minner før jul. Og hun legger seg alltid med ett smil om munnen på julaften. Trygg, og full av gode minner fra julen. 

Dette burde være en selvfølge for alle barn. 

Jeg så det først som voksen

Jeg vokste opp med en mamma som drakk i julen.

Voksne sier ofte at “barn merker det ikke”, men det stemmer ikke. Vi merker alt – vi vet bare ikke hvordan det egentlig skal være. Når alkohol tar mer plass enn trygghet og nærhet, så overskygger det hele julestemningen. 
 
For et barn er julen noe magisk. Det handler om forventninger, latter, varme og fellesskap.

Når en forelder forandrer seg på grunn av alkohol, endrer også hele stemningen seg. Selv om vi kanskje ikke forstår hvorfor, kjenner vi det i kroppen. Vi blir utrygge. Vi blir stille. Vi trekker oss unna. 

Det har tatt tid å forstå det i voksen alder, men i dag ser jeg hvor mye det preget julen for meg.

For barn er ikke alkohol “bare litt kos”. Det er noe som farger minnene deres – på godt eller vondt. 
 
Derfor deler jeg dette for at flere skal tørre å stoppe opp og reflektere. Julen handler om barna. Om magien vi skaper for dem.

Og ingen barn skal måtte bære på en uro som kunne vært unngått.  

-Anonym

Jul på pub i Syden

Jag levde som barn ett dubbelt liv i över 20 år. På min pappas sida var det mysigt med jul, tomten, alla paket och god mat. När julen därpå kom visste jag att det inte skulle bli det samma.

Ingen tomte, ingen julmat utan bara ett rent helvete.

Vi hade aldrig ont om pengar utan reste ofta utomlands på julen. Något alla mina vänner tyckte var så spännande och kanske lite orättvist. De tänkte att vi skulle äta god mat, bada, sola och njuta i två veckor så som vanliga familjer gör. För mig var det det värsta som kunde hända, men det var det ingen som visste. Bara jag.

Som barn söker du trygghet och närhet. Något vi inte fick. Vi spenderade morgonen själva vid frukostbuffén. Vi gick till stranden själva och badade. Inväntade när de vuxna skulle vakna för att se vilket humör det var idag. Skulle det vara en bra dag eller en dålig dag?

– One beer, please.

Klockan är 10. Vi ser inga andra vuxna sitta och dricka öl klockan 10 på morgonen, men vad ska vi säga? Vi har inget att säga till om. Jag har en ständig klump i magen. Det blir inte bättre utan snarare värre när det beställs in en till ganska snart.

Jag går som på nålar. För man vet ju att man inte kan säga hur man känner inför det här. Det spelar ingen roll om det är jul eller en vanlig lördag. Det har vi fått väldigt klart för oss. Här är det Han som bestämmer. Det sa han till mig när jag frågade om han kunde sänka musiken vid fyratiden på morgonen för några år sedan. Att passar det inte så kan du dra! Vi spelar musik och det har du inte med att göra. Det ska du ha väldigt klart för dig.

Klumpen igen. Den växer, den är konstant där. En form av oro som ligger inne i mig. Den är till och med kvar i dag. Vid 37 års ålder. Så fort min sambo öppnar en öl i min närhet så går min puls upp, jag går in i mitt skal. Beredd att stå emot allt som kan hända. Jag blir arg, rädd och ledsen.

Klockan är 3 på morgonen i utlandet. Vi barn sitter på puben där vi har suttit sedan klockan 22.

Det spelas musik – hög musik. Det blir bråk, min mamma ändras. Jag känner inte igen henne. Varför är hon så konstig? Jag hatar den versionen av henne, men jag hatar Honom mer. Hans elaka kommentarer, hans ständiga behov av att kontrollera oss. Hur vi ska vara, vad vi får säga. Vad vi ska tycka, och tycker vi inte så är vi dumma.

Det enda jag vill är att gå hem. Slippa all musik, alla fulla människor och speciellt min fulla familj.

Jag ser hur folk tittar men ingen säger något. Vad gör tre barn på en pub klockan tre på natten i utlandet?

Ska inte säga att det inte var någon bra stund, för det var det, men det bästa var att få åka hem. Tillbaka till vardagen, även om jag visste att om en vecka skulle allt bli samma igen. Oro, fylla, bråk och ångest.

Många tror att barn inte påverkas eller förstår om en vuxen har tagit några glas, men vi vet.

Vi ser och vi hör. Två glas och vi märker skillnaden på hur du beter dig, rör dig och pratar. Vi blir rädda, oroliga och det enda vi önskar är att du inte tar ett glas till.

Det här är bara ett kort inslag av hur det kan vara. Jag levde med det här i 20 år i tystnad. Jag berättade det aldrig för någon, inte förrän jag var 26 år. Varannan vecka i misär, den andra veckan i förberedelse för vad som komma skulle.

Jag är idag, som vuxen kvinna, extremt påverkad av hur jag hade det i min uppväxt. Så snälla, stå över glaset. För ditt barns och även din skull.

-Anonym

Full kontroll

Jeg har mange gode juleminner. Nissen som hadde vært innom med pakke kvelden før julaften, mammas julekaker og Disney på TV-en.

Men det som sitter sterkest er klumpen i magen – usikkerheten på hva som ville skje julaften kveld. Ville pappa drikke for mye? Hvor mange akevitt ville han ta til ribba?

Og hvor mange ganger ville han holde «talen» sin om hvor viktig det er å kose seg – at han fortjener bare en liten en til. Selv om det kunne være nummer ti.

Hele dagen gikk til overvåkning. Ser jeg noen flasker? Er det glass til alkohol på bordet? En akevitt på kjøl ute i snøen? Hva finner jeg i fryseren?

I dag er min jul hvit, både for meg og mine to små.

-Anonym

Hvilken mamma får vi på julaften i år?

Som liten var julen en tid preget av usikkerhet og bekymring. Hvilken utgave av mamma får vi i år?

Før jul var det tid for å vaske, handle og lage mat. Kvelden før kvelden pyntet mamma juletreet, slik at det skulle stå klart til vi barna våknet på julaften. Da endelig kunne mamma senke skuldrene. Endelig kunne hun jekke korken. For julen var også en tid for grenseløst alkoholbruk.

Når vi våknet på julaften, var spenningen stor. Hva ville vi der nede i stua?

Vi listet oss ned. Noen år fant vi mamma kollapset i stua, andre ganger hadde hun kommet seg i seng. Da var det «trygt», og vi kunne se på tv og spise godteri fra julestrømpa.

Julen føltes alltid så lang. Full av helligdager; ingen skole eller barnehage – og nabobarna var opptatt med familien. Hos oss var julen preget av fyll og høylytt krangling. Og vi kom oss ikke unna.

Mitt forhold til jul har vært ambivalent. Jeg har hatt så veldig lyst til å glede meg! Men som voksen orket jeg ikke å feire på mange år, og tilbrakte heller julaften alene – det var for mange vonde minner.

Først nå, da jeg har fått egne barn, ser jeg frem til jul. Ser frem til å se forventningene og gleden i de små kroppene. Ser frem til en alkoholfri jul fylt med kjærlighet og varme. Det motsatte av hva jeg selv opplevde som barn.

-Anonym

Hør Alex lese historien her:

Endelig fri!

For nøyaktig syv år siden så tok jeg et valg. Det ble ikke av og til, men aldri. Aldri mer skulle jeg røre alkohol. Og det var ikke på grunn av meg selv, det var på grunn av min trolovede.

Jeg visste at hen slet med et alkoholproblem. Men for hen var det dog aldri et problem. Nei, det var naboen, huseieren eller andre som gjemte tomme ølbokser i skapet.

For syv år siden på julaften var jeg nybakt mamma. Min trolovede drakk og drakk. Jeg husker godt at hen tok tak i meg mens jeg hadde mitt nyfødte barn i armene. Jeg var livredd.

Håret mitt ble dratt ned mot bakken, jeg ga etter for å sikre barnet. Og så løp jeg. Jeg løp og hamret på nærmeste dør. Der sto jeg, halvnaken, med en bitteliten baby i armene.

De tok meg inn i varmen og ringte til politiet. Selv husker jeg svært lite av hva som skjedde etterpå, utenom at hen ble arrestert. Og jeg, jeg som burde ha rømt langt av sted – jeg dro til arresten og plukket hen opp. På selveste julaften. Der ga jeg hen et valg: Alkohol eller familie. Valget var tydeligvis enkelt: familie.

Det tok fem år før jeg forsto at dette var løgn. Jeg brøt, barna brøt.  Endelig.

Høytider har alltid vært vanskelig for meg. Det skjer alltid noe; alkohol, bråk, krangling.
Men ikke nå mer. Jeg er fri! Jeg er ute! Nå elsker jeg jul!Jeg later i hvert fall som. For meg selv, mine barn og alle andre rundt. For alle elsker julen, gjør de ikke?

-Anonym

Null, ett eller maks to glass sammen med barna

Barn påvirkes før du gjør det, derfor er det en god idé å tenke gjennom hvor mye du drikker med barn til stede. Vi i Av-og-til anbefaler null, ett eller maks to glass når du er sammen med barna.

Alle historiene i artikkelen er gjengitt anonymt og med samtykke fra dem som har delt dem.